Le Stephy

Så sover hjärtat bättre :) super skönt!
Idag ska vi till Olofström och hälsa på Tolgas familj :) ska bli skönt att komma iväg lite faktiskt.
Sedan blir det hem och lördagsmysa :)

På BB :)

Idag kommer min fina Elina och lilla Linus och hälsar på mig och Marley :)
Elina är en av M's gudmödrar och hon har inte träffat henne sedan vi var på BB så det är lite skillnad.

Jag hade tänkt föreslå promenad. Men så tittade jag ut och tappade lusten till promenad. Jäkla snö som precis försvunnit och vårvädret som var underbart att ut och gå i. Tillbaka på ruta ett.

Är så sugen på Sushi och har varit det en vecka nu men palla gå in till stan bara för det :( nej det orkar jag inte.

Ja det är bara njuta av den lilla tiden jag har hemma innan jag ska börja jobba lite igen. Med betoning på lite :)
Kommer främst ta mina stammisar och så klart hårförlängningarna som i maj brukar vara en del :)
Längtar inte direkt efter jobbet men det är endast för att jag inte får nog av att umgås med bebis.

Men det ska bli skönt att komma ut och träffa folk mer.
Man blir ju lite av en soffpotatis av att vara småbarnsförälder, glider runt i mjukisar eller min overall.
Fixar inte frillan eller sminkar mig om jag inte ska in till stan vilket händer någon gång i veckan i alla fall.

Har äntligen fått grisen att somna då hon varit vaken med undantag för cirka en timmes sömn utspritt sedan klockan 12. Så ja det var en övertrött tjej som till sist gick med på att sova.
Och så är hon i princip varje dag, ibland sover hon lite mer på dagarna om jag går med vagnen och så men ändå har hon varit strulig med sömnen på nätterna dom senaste dagarna.

Men ingen idé att bli hysterisk utan bara rida ut stormen. Hon kommer sova bättre förr eller senare. Så länge jag är ledig och kan sova på dagarna så lider jag mest på natten men så fort dagen kommer har jag i princip glömt det.

Nej nu ska jag passa på att kramas med min man när vi äntligen har lite vuxen tid :)

Fan. Jag har så ont i huvudet att det inte är klokt. M har hållt mig vaken i flera nätter i rad nu. Har fått sova någon timme max under hela natten. Mår sjukt dåligt av för lite sömn.
T jobbar så det är jag sin har hela lasset i natt och kommande natt.
Fyyyy vill bara få sova som M sov innan flera timmar i sträck.

Hade rekord igår med besökare trots att jag inte skrev något alls. Denna bloggen blir mest använd på nätterna när jag försöker få fisen att somna om.

Att få sova är verkligen underskattat. Innan M föddes så sa alla att man skulle passa på att sovs för livet skulle aldrig bli detsamma.
Jag ska vara ärlig och erkänna att jag tror varken T eller jag hade en jävla aning. Att få sova ostört. Jisses vilken dröm nu.

M har börjat sakta men säkert sova i sin spjälsäng. Borde vara as skönt för mig men icke. Ligger bara och lyssnar efter henne och saknar henne vid min sida. Finns inget bättre än att hålla hennes lilla hand när jag sover. Önskar jag kunde sova ostört och uppskatta det men det kanske kommer med tiden.

Nu ligger hon här i min famn som en liten mask och äter. Sen hoppas jag att hon ska sova minst tre timmar i sträck så jag kan få ladda batterierna inför vår dagliga promenad

Tjoflöjt

Ibland blir jag bara så besviken för det känns som att man ger så mycket mer än vad man får.
Jag menar i detta fallet vänner som inte ens ringt sedan M föddes, dom som visar noll intresse för mig och mitt liv trots att jag visar intresse för deras.

Ibland känns det bara som att luften går ur en. Man behöver en pick me up men får den inte.
Jag är absolut tacksam för alla fina människor i mitt liv. Kanske borde jag sluta förvänta mig mer?

Det sämsta med att flytta iväg när man är äldre är att man aldrig riktigt kommer in i staden. Jag har några riktigt bra vänner i denna staden ändå känner jag lite att jag inte riktigt passar in. Jag får lixom aldrig komma in i gänget.
Nej nu ska jag sluta gnälla. Jag har det väldigt bra men idag har jag en mindre bra dag.

Alla känner sig nog ensamma och utanför ibland

Känner mig verkligen trött. Hoppas på att Marley ska somna om snart så jag får sova

Igår kom äntligen pappa hit! Han hade en massa presenter med sig till Marley från släkten i Peru :)
Allt från kläder till dockor och handgjorda filtar.
Ska fota allt fint sen, fick en riktig prinsessklänning med tillhörande hårband och små skor! Hur gulligt som helst.

Jag fick även en bärsjal som indianerna brukar avvända för att bära sina bebisar i och Marley älskade sin direkt!

Det är så fint att se hur bra hand mamma har med M. Dom har redan bu ett band som till och med jag är avis på. M är så lugn i mammas famn och tittar så nyfiket på henne och skriker egentligen bara när hon vill ha mat. Mamma lyckades byta blöja igår kväll utan att väcka henne!!! Bara det är helt fantastiskt

Här är en bild på lillan i sin sjal

Det har redan gått sex veckor sedan vårt mirakel föddes.
Tiden har verkligen passerat fort eftersom det som sagt händer så mycket hela tiden. Både med henne och att det nästan alltid är någon här eller så är jag ute och knallar med vagnen.

Idag kommer pappa ner och hälsar på. Mamma har varit nere i tre veckor medans papps varit i Peru och hälsat på släkten på hans sida. Så Marley har med all säkerhet massa kul att se fram emot.

Ska även gå en sväng med mamma på stan idag, är så oinspirerad att köpa saker till mig själv men behöver amningströjor och en amningskudde ska oxå inhandlas. Dom är väldigt bra faktiskt!
Nej nu hoppas jag på att få lite mer sömn

Såg att man numera man se sin statistik i mobil appen! Va roligt att se att så många hittat hit!
Beror iof med all säkerhet på Facebook ;)

Idag är jag sjukt trött, fick med mig mannen ut på promenad igår, var ute nästan två timmar med Marley i vagnen. Väldigt skönt att komma ut och hon sover väldigt bra i vagnen. Idag blir det promenad med Julia och Milo igen.

Det lustigaste med bebisar är att det händer verkligen mycket på väldigt kort tid "stora" förändringar går på en natt. Ena dagen har man en nyfödd i famnen och nästa en bebis.
Marley har börjar sova betydligt bättre och vips så var jag mer människa igen.

Jag var ganska rejält knäckt i början med sömnbrist och den konstanta amningen som är i början. Missförstå mig rätt jag ammar fortfarande sjukt mycket men man hanterar det så mycket bättre när man får sova.

Ska försöka få lilltjejen att somna om nu!

Det är verkligen lätt att vänja sig vid att vara ledig :) men snart är jag tillbaka på jobbet. Bara två månader kvar av full mammaledighet sedan börjar jag jobba lite smått igen.

Marley är verkligen en mysig liten tjej även om hon kan vara lite bångstyrig ibland ;)

Stora tjejen nu hela 54 cm och 4220 g
Det händer inte mycket mer i mitt liv just nu. Vi har fortfarande mycket besök och jag försöker klämma in Julia och Milo så mycket jag kan.

Lustigt hur man kan träffa någon som man gillar att umgås med så mycket som jag gillar Julia :) vi jobbade tillsammans på Call4U 2004 i Ronneby och möttes av en slump hos barnmorskan vid glukosbelastningen i oktober förra året och vips så har jag en kanon fin vän.
Vi var till och med beräknade runt samma datum Julia den 28:e januari och vi den 31:à som bekant så fick ju vi Marley den 19:e och Julia gick över tiden tio dagar tror jag det var :)

Men nu är vi mammakompisar och försöker komma ut och promenera så ofta som möjligt med våra små grisar.
Det har varit en lång dag idag så nu ska jag försöka sova

Det är så enkelt att älska någon så fullständigt!

Verkar som att blogg.se har problem med sitt kommentarsfält? Har märkt det på flera bloggar och nu verkar även min vara drabbad. Får maila support helt enkelt :(

Vi har ju självklart fått en liten tjej som sover perfekt på dagarna men inte på nätterna så det är bara anpassa sig och sova när hon sover ;)

Tänkte att någon kanske är intresserad av att höra hur det går till vid ett planerat kejsarsnitt?
Skriver lite i alls fall så får ni fråga annars. Skriver från mobilen så reserverar mig från eventuella stavfel ;)

Allt började med att vi på onsdagen åkte in till förlossningen där vi fick träffa barnmorskan, läkare och narkosläkare som alla förklarade sina roller vid ett kejsarsnitt. Dock var det inte just dom personerna som var med på vårt snitt.
Vi fick chansen att ställa alla frågor vi ville och läkaren berömde mig för att jag var så lugn.

Ärligt talat ja jag var sjukt lugn för jag tänkte mest att dom vet ju vad dom gör. Ingen ide att stressa upp sig för något man inte har någon makt över.
Alla kände och klämde på magen för att kolla att hon verkligen låg i säte, dom tog blodprov och blodtryck och allt såg bra ut.
Vi blev inskrivna och jag fick duscha för att skrubba av allt så jag verkligen var ren. Fick massa sterila grejer på sjukhuset att använda och sen var det dags att lägga sig i sängen för att sova lite. Vi fick besked om att vi var först ut för operation morgonen efter.

Skönt att vara först ut tänkte vi.
Morgonen efter skulle dom väcka oss klockan sex. Vi skulle rullas till operation kvart över sju.
Jag sov ingenting den natten och det slutade med att jag ringde på sköterskorna klockan kvart över sex för att ingen väckt oss då. Dom kom och lämnade fler dusch prylar och jag fick gå och ta en dusch till väldigt viktigt att vara ren.
Sen tillbaka till rummet och förbereda för operationen.

Jag fick en kateter insatt vilket jag tyckte var sjukt obehagligt. Det är nästan det värsta på hela operationen och det säger nog mest om hur bra det kändes med operation mer än om hur det är att ha kateter. Det gjorde inte ont. Det var bara obehagligt och jag kände mig konstant kissnödig vilket stressade mig.

Jag fick ligga kvar i min säng och halv åtta rullade dom ner oss till operation.
Där träffade vi Martin. Han är narkossköterska tror vi :) jag har lite dålig koll faktiskt för nu började jag bli rejält nervös.
Jag fick två nålar en i varje hand, sedan kopplades jag in till maskiner som mätte mitt blodtryck, syresättningen, hjärtat osv. Dom kopplade in dropp en i varje hand och sedan var det dags att byta till operationsbordet.
Tolga fick snygg operationsmössa och jag med.

Vid detta laget skakade jag ofrivilligt. Jag var inte rädd, bara lite stressad för man har noll kontroll. Väl inne i operationssalen fick jag sätta mig upp. Återigen den där j*vla katetern var obehaglig och med en stor mage var det inte jätte enkelt.

Martin min räddande ängel var med hela tiden och förklarade alla medicinska delar. Han höll koll på mitt blodtryck och hjälpte mig när dom skulle sätta spinalbedövningen. Här hade jag lite otur för min rygg var tydligen förskjuten och det var svårt att hitta rätt.
Den första narkosläkaren stack mig fyra gånger i ryggen och försökte förgäves sätta bedövningen. Det gör inte så ont. Mest rejält obehagligt när dom sticker och det som gör ont är när dom inte hittar rätt i ryggen.
En ny narkosläkare blev inringd och hon försökte även hon fyra gånger innan det äntligen funkade. Sweet! bör tilläggas att Tolga höll mig i handen hela tiden och var nog nästan mer plågad än jag av smärtan.

Martin hjälpte mig ner på bordet och benen försvann direkt jag kan säga. Så fort bedövningen tog så släppte all min ångest och Tolga satt vid mitt huvud och höll mig i handen. Dags att möta bebis! Vi var glada och förväntansfulla. Det var värt all smärta i världen för att få träffa vår tjej. Jag är faktiskt stolt att jag höll mig så lugn och bara lät allt hända
:)

Dom monterade upp allt iför operation och spände för så vi inte skulle se när dom tog ut henne. Jag hade Tolga vid min sida och Martin vid huvudet så han förklarade vad som hände osv.
Det är en stor lampa över operationsbordet och den reflekterar allt. Så jag smyg kikade lite på när dom skar, jag tycker sånt är läskigt men intressant.

En otroligt märklig känsla att känna allt dom gör men inte känna någon smärta. Jag fick hostattacker från förkylningen jag hade och det var sjukt läskigt, kändes inte som att jag fick någon luft för jag var ju bedövad/förlamad från brösten och nedåt.

Klockan 08.41 föddes vår lilla Marley Estela Mol. Först ut kom hennes lilla rumpa och sedan gick allt fort. Den underbara känslan när jag första gången hörde hennes skrik går inte att beskriva.
Tårarna rann automatiskt och det enda jag kunde säga var Åh! Tolga höll min hand och fick sedan sin dotter i famnen och det var så fint att se dom ihop!

Jag blev sydd och sedan fick jag agraffer i det yttre snittet. Hela tiden med min familj vid min sida. Jag blev väldigt illamående och fick hjälp av Martin att kräkas men så fort dom hade sytt färdigt försvann illamåendet igen och vi var redo för BB.

Jag mådde faktiskt väldigt bra och lyckoruset var fantastiskt! Vi fick komma upp till förlossningen igen först där dom vägde vår tjej och Tolga klädde på henne. Jag var bedövad i cirka 4-5 timmar efter operationen och då var jag sjukt glad för min kateter!
Sedan fick vi mackor och saft och kampen för att amma började.

När vi väl kom upp på BB senare så hade jag börjat känna av benen igen och var väldigt sugen på att komma upp och gå och slippa katetern. Jag var piggare och hade betydligt mindre ont än jag trodde!

Måste säga att vår förlossning var fantastisk på nästan alla sätt. Det gick snabbt, personalen var proffsig och trevlig och jag har ett jätte fint ärr som knappt kommer synas. Jag kände faktiskt ingen förlust över att inte få föda "normalt". Det viktiga var att vår pärla var äntligen här!

Om ni har några frågor så fråga på :)
Här kommer en bild på hur snittet ser ut nu lite mer än en vecka efter operationen

Jag måste säga att det tar lite tid att anpassa sig till föräldralivet.
Att ens barn är så beroende av en och speciellt som mamma om man ammar, finns inte mycket tid över till annat än att just amma och sova.
Vi har fått äran att få en bebis som ammar mycket, sover mycket och bajsar extremt mycket :)
Så för tillfället känner jag mig mest som en mjölkko men det är underbart det med. Förutom när man är svinigt trött och lillan ska "bråka" lite innan hon tar bröstet. Då kan man bli knäpp.
Men jag ska inte klaga oftast är hon snäll och speciellt på dagarna då sover hon massor och äter fint. Det är självklart på nätterna som hon "krånglar"
Men hon är den finaste bebisen i hela världen!
Älskar henne som inget annat, detta är verkligen sann kärlek!