Besviken
Ibland blir jag bara så besviken för det känns som att man ger så mycket mer än vad man får.
Jag menar i detta fallet vänner som inte ens ringt sedan M föddes, dom som visar noll intresse för mig och mitt liv trots att jag visar intresse för deras.
Ibland känns det bara som att luften går ur en. Man behöver en pick me up men får den inte.
Jag är absolut tacksam för alla fina människor i mitt liv. Kanske borde jag sluta förvänta mig mer?
Det sämsta med att flytta iväg när man är äldre är att man aldrig riktigt kommer in i staden. Jag har några riktigt bra vänner i denna staden ändå känner jag lite att jag inte riktigt passar in. Jag får lixom aldrig komma in i gänget.
Nej nu ska jag sluta gnälla. Jag har det väldigt bra men idag har jag en mindre bra dag.
Alla känner sig nog ensamma och utanför ibland
