Le Stephy

Tänkte att någon kanske är intresserad av att höra hur det går till vid ett planerat kejsarsnitt?
Skriver lite i alls fall så får ni fråga annars. Skriver från mobilen så reserverar mig från eventuella stavfel ;)

Allt började med att vi på onsdagen åkte in till förlossningen där vi fick träffa barnmorskan, läkare och narkosläkare som alla förklarade sina roller vid ett kejsarsnitt. Dock var det inte just dom personerna som var med på vårt snitt.
Vi fick chansen att ställa alla frågor vi ville och läkaren berömde mig för att jag var så lugn.

Ärligt talat ja jag var sjukt lugn för jag tänkte mest att dom vet ju vad dom gör. Ingen ide att stressa upp sig för något man inte har någon makt över.
Alla kände och klämde på magen för att kolla att hon verkligen låg i säte, dom tog blodprov och blodtryck och allt såg bra ut.
Vi blev inskrivna och jag fick duscha för att skrubba av allt så jag verkligen var ren. Fick massa sterila grejer på sjukhuset att använda och sen var det dags att lägga sig i sängen för att sova lite. Vi fick besked om att vi var först ut för operation morgonen efter.

Skönt att vara först ut tänkte vi.
Morgonen efter skulle dom väcka oss klockan sex. Vi skulle rullas till operation kvart över sju.
Jag sov ingenting den natten och det slutade med att jag ringde på sköterskorna klockan kvart över sex för att ingen väckt oss då. Dom kom och lämnade fler dusch prylar och jag fick gå och ta en dusch till väldigt viktigt att vara ren.
Sen tillbaka till rummet och förbereda för operationen.

Jag fick en kateter insatt vilket jag tyckte var sjukt obehagligt. Det är nästan det värsta på hela operationen och det säger nog mest om hur bra det kändes med operation mer än om hur det är att ha kateter. Det gjorde inte ont. Det var bara obehagligt och jag kände mig konstant kissnödig vilket stressade mig.

Jag fick ligga kvar i min säng och halv åtta rullade dom ner oss till operation.
Där träffade vi Martin. Han är narkossköterska tror vi :) jag har lite dålig koll faktiskt för nu började jag bli rejält nervös.
Jag fick två nålar en i varje hand, sedan kopplades jag in till maskiner som mätte mitt blodtryck, syresättningen, hjärtat osv. Dom kopplade in dropp en i varje hand och sedan var det dags att byta till operationsbordet.
Tolga fick snygg operationsmössa och jag med.

Vid detta laget skakade jag ofrivilligt. Jag var inte rädd, bara lite stressad för man har noll kontroll. Väl inne i operationssalen fick jag sätta mig upp. Återigen den där j*vla katetern var obehaglig och med en stor mage var det inte jätte enkelt.

Martin min räddande ängel var med hela tiden och förklarade alla medicinska delar. Han höll koll på mitt blodtryck och hjälpte mig när dom skulle sätta spinalbedövningen. Här hade jag lite otur för min rygg var tydligen förskjuten och det var svårt att hitta rätt.
Den första narkosläkaren stack mig fyra gånger i ryggen och försökte förgäves sätta bedövningen. Det gör inte så ont. Mest rejält obehagligt när dom sticker och det som gör ont är när dom inte hittar rätt i ryggen.
En ny narkosläkare blev inringd och hon försökte även hon fyra gånger innan det äntligen funkade. Sweet! bör tilläggas att Tolga höll mig i handen hela tiden och var nog nästan mer plågad än jag av smärtan.

Martin hjälpte mig ner på bordet och benen försvann direkt jag kan säga. Så fort bedövningen tog så släppte all min ångest och Tolga satt vid mitt huvud och höll mig i handen. Dags att möta bebis! Vi var glada och förväntansfulla. Det var värt all smärta i världen för att få träffa vår tjej. Jag är faktiskt stolt att jag höll mig så lugn och bara lät allt hända
:)

Dom monterade upp allt iför operation och spände för så vi inte skulle se när dom tog ut henne. Jag hade Tolga vid min sida och Martin vid huvudet så han förklarade vad som hände osv.
Det är en stor lampa över operationsbordet och den reflekterar allt. Så jag smyg kikade lite på när dom skar, jag tycker sånt är läskigt men intressant.

En otroligt märklig känsla att känna allt dom gör men inte känna någon smärta. Jag fick hostattacker från förkylningen jag hade och det var sjukt läskigt, kändes inte som att jag fick någon luft för jag var ju bedövad/förlamad från brösten och nedåt.

Klockan 08.41 föddes vår lilla Marley Estela Mol. Först ut kom hennes lilla rumpa och sedan gick allt fort. Den underbara känslan när jag första gången hörde hennes skrik går inte att beskriva.
Tårarna rann automatiskt och det enda jag kunde säga var Åh! Tolga höll min hand och fick sedan sin dotter i famnen och det var så fint att se dom ihop!

Jag blev sydd och sedan fick jag agraffer i det yttre snittet. Hela tiden med min familj vid min sida. Jag blev väldigt illamående och fick hjälp av Martin att kräkas men så fort dom hade sytt färdigt försvann illamåendet igen och vi var redo för BB.

Jag mådde faktiskt väldigt bra och lyckoruset var fantastiskt! Vi fick komma upp till förlossningen igen först där dom vägde vår tjej och Tolga klädde på henne. Jag var bedövad i cirka 4-5 timmar efter operationen och då var jag sjukt glad för min kateter!
Sedan fick vi mackor och saft och kampen för att amma började.

När vi väl kom upp på BB senare så hade jag börjat känna av benen igen och var väldigt sugen på att komma upp och gå och slippa katetern. Jag var piggare och hade betydligt mindre ont än jag trodde!

Måste säga att vår förlossning var fantastisk på nästan alla sätt. Det gick snabbt, personalen var proffsig och trevlig och jag har ett jätte fint ärr som knappt kommer synas. Jag kände faktiskt ingen förlust över att inte få föda "normalt". Det viktiga var att vår pärla var äntligen här!

Om ni har några frågor så fråga på :)
Här kommer en bild på hur snittet ser ut nu lite mer än en vecka efter operationen

Jag måste säga att det tar lite tid att anpassa sig till föräldralivet.
Att ens barn är så beroende av en och speciellt som mamma om man ammar, finns inte mycket tid över till annat än att just amma och sova.
Vi har fått äran att få en bebis som ammar mycket, sover mycket och bajsar extremt mycket :)
Så för tillfället känner jag mig mest som en mjölkko men det är underbart det med. Förutom när man är svinigt trött och lillan ska "bråka" lite innan hon tar bröstet. Då kan man bli knäpp.
Men jag ska inte klaga oftast är hon snäll och speciellt på dagarna då sover hon massor och äter fint. Det är självklart på nätterna som hon "krånglar"
Men hon är den finaste bebisen i hela världen!
Älskar henne som inget annat, detta är verkligen sann kärlek!

Fick en fin bild av Tess som hon satt ihop på vår lilla familj :)

Jag är så kär i vår dotter, i min man, i livet!
Denna lyckan är så total även om mitt hjärta brister när hon gråter, lyckan att få ha henne i famnen är så stor att få se henne sova och le och amma och mysa. Finns inga ord.
Detta är det bästa vi någonsin gjort vi har skapat en helt fantastisk liten tjej!!!

Välkommen till världen vår älskade dotter!

Nu har vi fått tid för kejsarsnittet, inlagda på förlossningen och fått alla grejer så jag ska snart duscha.
Jisses nu börjar jag bli nervös men faktiskt inte så farligt!

Ser mest fram emot att få träffa vår tjej imorgon! Älskade lilla M du är så välkommen!

Nu beger vi oss snart till Karlskrona för inskrivning och träffa läkarna :)
Imorgon så smäller det!!!

En bild på mig när jag var liten och en på Tolga, spännande att se vem hon är lik!

Det är helt galet hur orolig man kan bli när bebis inte sparkar i magen.
Igår kväll var hon väldigt lugn efter en överaktiv vecka.
Jag buffade lite på henne innan jag skulle sova - ingen respons.
Jag la mig på högersidan som jag vet att hon "ogillar" när jag gör - ingen respons.
Då började jag bli rädd. Hela natten buffade jag till och från och fick små små rörelser tillbaka ibland.
Vaknade i panik i morse runt sju och sen låg jag klarvaken till kvart över åtta redo att ringa till barnmorskan halv nio.
DÅ börjar hon röra sig ordentligt med huvudet och allt och vilken lättnad!!

Magen kändes annorlunda och vet inte vad det skulle bero på men kan vara att den har sjunkit lite? Lägger in en bild på dagens mage så får ni se vad ni tror!

Tog en fika på stan med min fina Julia som oxå är gravid i samma vecka som vi :)
Har varit väldigt skönt att få prata av sig med någon som är på exakt samma ställe i livet som jag.

Vi får bebis på torsdag och hoppas på att Julia och Fredrik snart får med så vi är BB kompisar med :)

Nerverna börjar komma i fatt mig nu, två nätter hemma i vår säng sedan ska vi spendera cirka 4 dagar på sjukhuset. Är mest nervös för alla små saker som hur man ska lära sig när hon är hungrig eller hur mycket kläder hon ska ha. Men dom säger att man lär sig snabbt :)

Känner mig verkligen nöjd med livet just nu, har varit mycket upp och ner, gravidhormonerna har gjort mig till en gråtande häxa till och från. Men nu börjar det kännas betydligt bättre!

Världens finaste man lagar mat till mig varje dag och fick för sig att baka frallor häromdagen som blev super goda!
Nu ska jag slänga mig på soffan och ta det lugnt :)

Idag har vi bara tagit det lugnt, vikt lite tvätt och packat färdigt BB väskan så nu är det klart.

Min man skämmer bort mig med god mat, fick kycklingrullader och potatismos, sjukt gott och till efterrätt ska jag kränga lite tårta som blev över från babyshowern igår :)

Har glott på serier en del med, nya avsnitt av Greys och DH och nu kollar jag på Pretty little liars :)

Då har vi haft en babyshower för vår lilla pärla :)
Damla Tolgas syster arrangerade allt och fixade en massa lekar med priser och hade bakat tårta och allt!

Väldigt lyckad dag och M fick en massa fina presenter och även jag fick en present från min fina kollega :) ett presentkort på ansiktsbehandling! Verkligen uppskattat!

Tusen tack till alla som kom var verkligen jätte roligt :)

Jag vet att jag tjatar men snart är hon här! 6 dagar kvar.
Sista besöket hos barnmorskan idag. SF mått på 37 och hjärtljud på 138 slag per minut så det såg super bra ut! Hon växer så det knakar!
Min totala viktuppgång under hela graviditeten är 3,2 kg vilket är en super vinst för en som var tjockis från början!
Kommer ju garanterat bli av med mer än så om 6 dagar!

Nu ska jag packa BB väskan så det är klart och städa för imorgon är det babyshower som gäller!

Äntligen har jag min första dag av mammaledighet. Det är så svårt att gå hem när man mår bra och älskar sitt jobb.
Men om exakt 7 dagar ligger jag på ett operationsbord och "föder" vårt barn så jag får helt enkelt lära mig att ta det lugnt :)

Känns fortfarande overkligt. I natt har hon haft sparkfest i magen, ganska imponerande för en bebis som sitter i säte. Dom brukar inte kunna sparka så mycket sa barnmorskan men tydligen :)

Har svårt att sova nu har haft många avbrott i sömnen i natt men jag måste säga att jag älskar när hon rör sig. Blir så orolig så fort det är för lugnt i magen.

Nej nu ska jag gå och pussa lite på min man innan det är dags att gå upp!

Nu har vi äntligen fått hem vår vagn!! Den är verkligen fin, mina föräldrar ville köpa vagnen till oss så det var perfekt. Det blev en Emmaljunga city cross 2012 :)
Vi hämtade även bilbarnstolen vilket kändes viktigast eftersom det bara är 9 dagar kvar!

På lördag ska vi ha babyshowern, Tolgas syster har organiserat allt så det ska bli jätte roligt!

Jobbar mina två sista dagar nu, får ledigt en vecka innan det är dags att bli mamma :) jag mår ju så bra att det är svårt att sluta jobba, jag älskar mitt jobb och som egen företagare så vill man ju alltid jobba lite till och lite till. Men är tillbaka redan i maj så det får gå :)

Nej nu är det dags att ta mig till bussen kan inte cykla längre pga magen men det gör inget! Skönt att bo nära två busstationer

Tiden har sniglat sig fram i helgen, ska bli skönt att jobba tre dagar för det gör ju att tiden går fortare med.
Idag har jag en tuff dag med alldeles för mycket gravidhormoner.
Ska bli skönt att slippa dom snart även om jag hört att amningshormoner är lila illa :)

Nu har vi äntligen fått hem M's säng och den är ihop skruvad och bäddad :) så fin så!
Även vaggan alla syskonen Mol hade när dom var små har fått ny madrass och fina sängkläder :) Tolgas morfar gjorde den när han föddes och nu har Tolga bränt in alla namnen på syskonen och födelsedatum! Jätte fint blev det.

Skötbordet är med på plats och nu saknas bara vagnen och bilbarnstolen som kommer i nästa vecka sedan är vi förberedda för den 19:e januari!

Jag längtar väldigt mycket även det känns väldigt overkligt att det är en riktig liten bebis i min mage :) hon gör sig påmind ofta dock och trycket med huvud och knän hårt i magen så kan inte missa henne ;)

Här kommer bilder på sängen och vaggan

Vi har utan tvekan världens envisaste lilla tjej!
Var hos barnmorskan i tisdags och fick veta att hon ligger i säte alltså helt fel för den veckan jag är i! Hon är ju beräknad den 31 januari så därför ville dom göra ett vändningsförsök.
Sagt och gjort vi åkte till Karlskrona i onsdags morse. Fick genomgå ultraljud då dom tittade på hur bebis låg, dom övervakade även henne med en sån monitor som mäter hjärtljud.
Allt såg bra ut, inte för stor eller för liten bara satt sig väldigt långt ner i bäckenet med sin lilla rumpa :)
Jag fick brickanyl insprutat i armen och sedan tippade dom sängen bakåt så huvudet var ner och benen upp. Och så försökte läkaren vända henne utifrån.
Jag kände direkt att det inte gick alls. Och mycket riktigt så gav läkaren upp efter cirka 2 min.

Så nu ska vi göra ett planerat kejsarsnitt den 19:e januari. Känns väldigt nervöst och jag vill ju föda normalt. Men huvudsaken är att hon mår bra och kommer ut hel och ren!
Så nu ska man snart genomgå sin första operation och herregud om 13 dagar är hon här!!! Vår guldklimp vårt lilla M!

Här kommer en bild på magen med :)