irritation

det är fruktansvärt frustrerande när folk inte svarar i telefon
känner mig av någon konstig anledning alltid efterhängsen då.

speciellt när någon säger exempelvis: " jag ringer när jag kommer hem"
sen ringer dom aldrig.

Trodde vi var närmare än så.
men på sistone har du glidigt så långt bort från mig att jag inte vet vad jag ska göra längre.
du har alltid varit min.

min allra bästa vän
min linda
min partner in crime.

nu är du bara en linda.
som inte ens bemödar dig med att ringa upp mig.
trots att vi inte pratat på evigheter.
skyller på jobb och skola

innan pratade vi varje dag.
sedan jag flyttade kanske en gång i veckan.
men nu är det ungefär en gång var tredje månad.

börjar tröttna på dina löften om att komma och hälsa på.
idag sa du valborg.
det är första maj???
det är den första MARS nu.

tack så jävla mycket för att du bryr dig.
men ditt liv är väl för viktigt för att ens involvera mig.

jag tänkte åka upp till stockholm i mars.
men vet inte om jag känner för det längre.
det är inte detsamma längre.
ingenting är detsamma längre.
det är snart 10 år sedan vi lärde känna varandra.

du har alltid alltid alltid varit min bästa vän.
den som jag sett som min familj.
den som stått mig närmst.
som stått ut med mig i alla lägen.

nu vet jag inte vem du är längre.

ibland känner jag att jag inte har en jävla aning om vart jag hör hemma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Blog Widget by LinkWithin