Mitt fadderbarn Patricia
tog en lång runda på stan med min lilla vän Patricia, som ställer upp och hjälper till i salongen när hon inte har skola.
Så roligt att prata med henne för hon har så sjuka värderingar och åsikter och jag blir alltid arg för att hon inte förstår vad jag menar.
Men det är skönt. att ha en människa som står ut med att man blir arg.
som tar att man säger att dom är skruvade.
jag tror hon behöver höra det med.
skönaste från dagen var när vi diskuterade jobb och utbildning.
Jag: Patricia man kan knappt bli städare idag utan utbildning om du inte vill tjäna 5.50 på McDonalds (förlåt till alla som jobbar där)
Patricia: Det finns massor av jobb du kan få utan utbildning!
Jag: hahah som vadå?
Patricia: ja men dom är ju inte lagliga
Jag: (börjar bli lite irriterad) Vad menar du med inte lagliga? vad är det för jobb då?
Patricia: ja men typ som min polare som är knarklangare, han tjänar 3500 kr om dagen.
jag: stirrar på patricia
Patricia: Ja eller så kan man bli torped
(måste tillägga att Patricia är typ 2 äpplen hög och väger 40 kg eller något, tanken på henne som torped finner jag högst roande)
Vart är dagens samhälle på väg?
Ibland får jag lite panik när Patricia inte fattar att man inte kan tänka så.
Hon är inte puckad eller så.
Hon är en fin tjej med lite konstiga värderingar. och jag försöker sparka in henne på rätt bana.
Hon är typ som mitt fadder barn. och jag är nog som henner moralkärring som slår henne på fingrarna när hon gör fel.
Ja det är en komplicerad rellation och många undrar nog vad en 23 åring som jag gör med en 17 årig tjej.
Jag leker mentor/ psykolog/ vän
jag hoppas det hjälper henne på något sätt i alla fall.
samtidigt undrar jag hur många andra 17 åringar som tänker som hon. Jag tycker det är skrämmande. Okej att jag kanske inte hade några mål i livet när jag var 17 men jag har aldrig någonsin ens tänkt tanken på att inte göra något med mitt liv.
och visst jag har haft en stor inspirations källa.
Min pappa kom till Sverige från Peru som politisk flyktig på en bananbåt. Han kunde inte ett ord Svenska, men lyckades charma min 1.80 långa svenska amazon mamma med sitt långa blonda hår och gröna ögon.
tillsammans var dom ett enanstående par, pappa med sitt svarta lockiga hår ner på halva ryggen och stora mustach.
Han pluggade svenska, fick möjligheten att välja yrke och blev elektriker.
Han kom från noll och gick till hundra. Han driver ett eget företag och är sjukt framgångsrik.
det enda jag någonsin blivit ibankad är att jag klarar vad som helst. ingenting är för svårt och jag kan få allt jag vill.
bara jag kämpar.
Och med dom värderingarna har jag växt upp. skolan är viktigast. utbildning ett måste. bli egen företagare. driva mig själv frammåt.
Min pappa är min Idol.
förlåt att det blev ett långt inlägg. hade egentligen bara tänkt skriva att jag färgat håret nu. med oranga partier :)
Så roligt att prata med henne för hon har så sjuka värderingar och åsikter och jag blir alltid arg för att hon inte förstår vad jag menar.
Men det är skönt. att ha en människa som står ut med att man blir arg.
som tar att man säger att dom är skruvade.
jag tror hon behöver höra det med.
skönaste från dagen var när vi diskuterade jobb och utbildning.
Jag: Patricia man kan knappt bli städare idag utan utbildning om du inte vill tjäna 5.50 på McDonalds (förlåt till alla som jobbar där)
Patricia: Det finns massor av jobb du kan få utan utbildning!
Jag: hahah som vadå?
Patricia: ja men dom är ju inte lagliga
Jag: (börjar bli lite irriterad) Vad menar du med inte lagliga? vad är det för jobb då?
Patricia: ja men typ som min polare som är knarklangare, han tjänar 3500 kr om dagen.
jag: stirrar på patricia
Patricia: Ja eller så kan man bli torped
(måste tillägga att Patricia är typ 2 äpplen hög och väger 40 kg eller något, tanken på henne som torped finner jag högst roande)
Vart är dagens samhälle på väg?
Ibland får jag lite panik när Patricia inte fattar att man inte kan tänka så.
Hon är inte puckad eller så.
Hon är en fin tjej med lite konstiga värderingar. och jag försöker sparka in henne på rätt bana.
Hon är typ som mitt fadder barn. och jag är nog som henner moralkärring som slår henne på fingrarna när hon gör fel.
Ja det är en komplicerad rellation och många undrar nog vad en 23 åring som jag gör med en 17 årig tjej.
Jag leker mentor/ psykolog/ vän
jag hoppas det hjälper henne på något sätt i alla fall.
samtidigt undrar jag hur många andra 17 åringar som tänker som hon. Jag tycker det är skrämmande. Okej att jag kanske inte hade några mål i livet när jag var 17 men jag har aldrig någonsin ens tänkt tanken på att inte göra något med mitt liv.
och visst jag har haft en stor inspirations källa.
Min pappa kom till Sverige från Peru som politisk flyktig på en bananbåt. Han kunde inte ett ord Svenska, men lyckades charma min 1.80 långa svenska amazon mamma med sitt långa blonda hår och gröna ögon.
tillsammans var dom ett enanstående par, pappa med sitt svarta lockiga hår ner på halva ryggen och stora mustach.
Han pluggade svenska, fick möjligheten att välja yrke och blev elektriker.
Han kom från noll och gick till hundra. Han driver ett eget företag och är sjukt framgångsrik.
det enda jag någonsin blivit ibankad är att jag klarar vad som helst. ingenting är för svårt och jag kan få allt jag vill.
bara jag kämpar.
Och med dom värderingarna har jag växt upp. skolan är viktigast. utbildning ett måste. bli egen företagare. driva mig själv frammåt.
Min pappa är min Idol.
förlåt att det blev ett långt inlägg. hade egentligen bara tänkt skriva att jag färgat håret nu. med oranga partier :)
Kommentarer
Trackback
