ensamhet
Ibland känns det som att bråken bara avlöser varandra.
som att vi glömmer att älska varandra och bara irriterar oss på varandra.
Jag hatar att känna kyla mellan oss.
Jag hatar att inte kunna sova. att ligga bredvid dig men inte våga röra dig för jag inte vill väcka dig. Inte kunna krypa nära och känna tryggheten det skänker mig.
Just nu känner jag en sån enorm ensamhet. Känns tomt på så många sätt. Ensamhet gnager i själen, gör den sårbar och ärrad.
Ibland känns det som att allt jag behöver finns så långt borta.
Och när din kärlek inte är nära mig så vet jag inte hur jag ska föra mig.
Tårarna bränner bakom ögonen men vill inte riktigt falla.
dom gömmer sig bakom en frans som snart blir för tung av bördan.
jag är rädd att börja gråta och inte kunna sluta.
Jag tycker inte om när du inte pussar mig innan du somnar, tycker inte om när du inte håller om mig. tycker inte om att stirra på din nacke och inte få din kärlek.
ensamhet är jobbigare än vad jag kan beskriva.
värst är när du är så nära men ändå så långt bort.
som att vi glömmer att älska varandra och bara irriterar oss på varandra.
Jag hatar att känna kyla mellan oss.
Jag hatar att inte kunna sova. att ligga bredvid dig men inte våga röra dig för jag inte vill väcka dig. Inte kunna krypa nära och känna tryggheten det skänker mig.
Just nu känner jag en sån enorm ensamhet. Känns tomt på så många sätt. Ensamhet gnager i själen, gör den sårbar och ärrad.
Ibland känns det som att allt jag behöver finns så långt borta.
Och när din kärlek inte är nära mig så vet jag inte hur jag ska föra mig.
Tårarna bränner bakom ögonen men vill inte riktigt falla.
dom gömmer sig bakom en frans som snart blir för tung av bördan.
jag är rädd att börja gråta och inte kunna sluta.
Jag tycker inte om när du inte pussar mig innan du somnar, tycker inte om när du inte håller om mig. tycker inte om att stirra på din nacke och inte få din kärlek.
ensamhet är jobbigare än vad jag kan beskriva.
värst är när du är så nära men ändå så långt bort.
Kommentarer
Postat av: Tess
blir nästan tårögd stephy, känner igen mej så jävla väl i det du skriver.
Trackback
