Daniel 8 januari 2007


Skämms för att jag glömde
glömde att hedra din dag.
dagen då du alldeles för tidigt somnade.
du hade alltid en förmåga att somna på konstiga ställen.
som på ett dicotek fyllt med folk, där kunde du somna utan problem tills vi skakade liv i dig och drog hemmåt.

men denna gången gick det inte,
cancern gick inte att skaka bort, den gick inte att bekämpa eller att sömdrucket gnida ur ögonen.
denna gången var det döden som tog dig hem.

och vi andra stod ensamma kvar.
jag kommer alltid minnas dig Daniel, för den underbara människan du var.
Alltid glad och trevlig och trots att dina lockar föll i samma veva som cancern sakta åt upp dig innifrån, alltid lika underbar.

du berikade mitt liv min älskade kusin, och det gör så ont att veta att du aldrig mer kommer le mot mig.
jag har svårt att återvända till gamla minnen, för hur ska jag kunna beklaga sorgen när den fortfarande äter på mig?

Daniel Alejandro Gonzalez Luyo

04-05- 1987 till 08-01-2007
20 år är alldeles för tidigt för att dö

Yo soy
Dueño de mi destino
Luz que da vida
Capitan de mi alma

Jag är
Ägaren av mitt öde
Ljuset som ger liv
Kapten över min själ


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Blog Widget by LinkWithin